28 november 2026 – 17 januari 2027
Vernissage lördag 28 november kl 12–16
Onsdag – söndag kl 12–16
Stängt under storhelgerna 14 december 2026 – 5 januari 2027
Fri entré
Foto: Alqumit Alhamad
Utställningen To Build a Sanctum utgör den tredje fasen av min pågående konstnärliga forskning om seder med anknytning till min klan och Eufratregionen kring Raqqa i Syrien. Projektet har vuxit fram genom fotografier, dokument, muntlig historia, familjeminnen, ofullständiga minnen och spekulation. Det undersöker kunskapsformer och praktiker vars kontinuitet har brutits genom fördrivning, statligt våld, landsbygdens marginalisering och social förändring.
I denna fas presenteras två storskaliga textilinstallationer som har utvecklats ur klädesplagg som bärs kring huvudet. Dessa bär på praktiska, sociala och visuella historier genom de sätt på vilka tyg hålls, fästs, formas och positioneras.
I installationerna förskjuts plaggen från huvudets skala och sin vanliga relation till kroppen. Genom förändringar i proportion, placering och rumslig organisation får de en annan närvaro i utställningsrummet och etablerar egna rumsliga relationer. Klädsel och arkitektur möts genom relationen mellan kroppen, de former den bär och det omgivande rummet.
Projektet har genomförts med stöd av Göteborgs Stad.
Alqumit Alhamad (f. 1992, Jarash, Jordanien) är en syrisk bildkonstnär baserad i Göteborg. Hen har en masterexamen i fri konst från HDK-Valand 2024 och en kandidatexamen från Aleppo konsthögskola 2014. Hens konstnärskap formas av levda erfarenheter av krig, tvångsförflyttning, diktatur, censur och förhandlingar om identitet över geografier, gränser och språk.
Bland hens senaste utmärkelser finns Göteborgs-Postens Årets konstgenombrott inom konst 2026, Ung Svensk Form 2025, Vera och Göran Agnekils pris från Konstakademien, Småland AiR konststipendium 2026, Onassis AiR Fellowship 2026 i Aten och Västra Götalandsregionens kulturstipendium 2026.
Hens verk har visats i Sverige och internationellt, bland annat på British Museum, SOAS University of London, Liljevalchs konsthall, OnBoards Biennale, Berlin Hauptbahnhof, Dunkers kulturhus, IKEA Museum och Museum für Fotokopie för att nämna några.
I utställningen Súper, som lånar sin titel från ordet för rival och motståndare, möts handbyggd keramik med komponenter i bland annat stål och läder. Flera av verken utgår ifrån geometriska grundformer som cirklar och cylindrar formade i lera vilka skurits och karvats till former som balanserar mellan det organiska och det industriella. Två vägghängda reliefer för tankarna till stuckaturens dekorativa rosetter såväl som maskiners mekaniska strukturer. Deras rytmiska mönster hänvisar både till funktion och ornament, och hur upprepning används inom bägge för att skapa stabilitet och rörelse. I verken möts det rationella och det dekorativa i ett gemensamt visuellt språk där funktion övergår i dekoration och dekoration antyder funktion. Gråzonen mellan det estetiska och detfunktionella belyses även i utställningen genom skulpturer inspirerade av medicinska objekt och hygienens formspråk vars håligheter och tomrum både ger plats åt en potentiell kropp och stöter bort den.
Linda Morell (f.1993, Halmstad) bor och verkar i Malmö. Hon är utbildad vid Konsthögskolan i Umeå och vid Kunstakademiet, Institut för samtidskonst, vid universitetet
i Bergen. Inom sin objektfokuserade praktik skapar hon verk med olika material som exempelvis keramik, glas, stål samt funna objekt. Hennes konstnärskap utgår ifrån hur
kultur och språk formar den fysiska världen och hur abstraktioner antar fast form. Senaste årens separatutställningar inkluderar Alta Art Space i Malmö, Länsmuseet Gävleborg i Gävle, Boy Konsthall i Bollebygd, Bærum Kunsthall i Oslo, och PRÁM i Prag.
Foto: Linda Morell
Jag är intresserad av slutna grupper, mikrosamhällen och de sociala och mänskliga mekanismer som kan uppstå i sådana miljöer. Särskilt hur passion och tillhörighet kan övergå i besatthet, och hur handlingar och attityder som vanligtvis skulle uppfattas som problematiska kan växa fram under andra sociala förutsättningar.
Fotografierna visar bland annat natur, berg och vatten, en död fågel, en tonårsflicka, en spindel, en buske, en sten och en ung man med vått hår. Jag arbetar med bilderna utan att försöka antyda eller förklara vad de ska handla om, utan riktar snarare uppmärksamheten mot något som från början kan verka helt vardagligt eller obetydligt. Bilderna försöker hålla fast vid denna tvetydighet, och vid känslan av att det kanske finns något där, utan att det är helt klart vad.
Foto: Max Barel