Samtal med Sanna Helena Berger
Maj 2024, Ingeborg Zackariassen
I en annars deprimerande tid som präglas av nedmonteringen av konst och kultur, blir mötet med Sanna Helena Bergers tankar en konstruktiv ljuspunkt. Hennes utställning Post-dekadens innehåller högst relevanta frågeställningar kring konst och kommersialism.
Sanna Helena Berger arbetar med plats- och situationsspecifika installationer som präglas av kritiskt reflekterande och subjektivt narrativ. Hennes autodidaktiska position manifesterar en reflexiv disciplin som sätter hennes möten med konstindustrin, marknaden och metoderna i perspektiv.
Bergers installationer består av readymades och un-readymades. Hon utforskar formalismens tydliga och närvarande konstobjekt i kontrast till det omplacerade och omformade inhemska objektet. Hon använder sig av dessa metoder för att få oss att reflektera över våra erfarenheter och upplevelser av konst.
Hennes platsspecifika praktik tematiserar utställningen som konstverk, där formell minimalism präglar hennes egen estetik och objekt fungerar som samarbetspartners. Bergers arbete kontextualiseras igenom hennes “against Ohne titel”-metod.
Hennes performances levererar intensiva monologer som skildrar situationer i konsten i kombination med konkret kritik, inte bara om konst i stort, utan om hennes subjektiva och objektiva upplevelse av konsten – som konst.
Sanna berättar om sin konstnärliga bakgrund:
– Jag hoppade av gymnasiet när jag var 15 år gammal och efter det började jag jobba på en plats, projektrum kanske det skulle kallas nu, aven om det inte känns riktigt rätt. En plats i Malmö som hette Panora. På den tiden, slutet och början på 2000-talet var det Panora man flockades till om man var intresserad av musik, film, konst och en slags poetisk anda som infann sig under denna, for mig, mycket formativa tid, slutet på 1990 talet och början på milleniet. Då hoppade jag av gymnasiet och min utbildning började. Den bestod av en auto-didaktisk omättlig lust som egentligen aldrig tillfredsställs, annars skulle jag antagligen inte arbeta med konst idag. Mitt intresse i konst var från början väldigt bred, från musik till litteratur, musik och film, det var också under den tiden mindre fokus på kommers och karriär, det kändes som en direkt antites mot konstnärskapet jag hade i åtanke, som låg närmare något poetiskt än något kommersiellt. Och jag lider val fortfarande av samma åkomma och tematiserar också därför ofta den problematik som jag ser med konst och kommers.
Mitt konstnärskap har utvecklats mycket och samtidigt mellan ganska strama ramar under de senaste 20 aren. Tematiken ar relativt konstant medan uttrycksformerna har skiftat lite, min fokus på performance har åsidosatts for en mer materiell installationspraktik. Jag har ganska svart for nutida performance och dess spektakel-era som fortfarande pågår, och har valt att i stället fokusera på installationer och utställningar med performativt agerande, som skapar kontext men också en slags otydlighet om rollerna som känns igen som befintliga i konstvärlden med avgränsande omnejd till den akademiska världen.
Oftast är mina performativa val minimala på så sätt att det inte försiggår något teatraliskt, utan snarare kanske något nästintill osynligt. Som att ersätta två manliga roller, i form av galleridirektör och assistent med två kvinnliga roller, eller låta någon annan framföra en monolog ur första person som föreställer mig, och sedan låta bli att klargöra att det är jag som är konstnären.
Sanna berättar att det ibland uppstår ganska komiska och lite barocka situationer, som när en hel trupp från finska konstnärsnämnden står inklämd på en liten toalett på ett galleri i Helsinki där hon installerat en tvålpump som en readymade.
– Jag antar att jag tycker det är roligt då det symboliserar det barocka och farsartiga som ofta sker i konstvärlden. Kanske oftast i sammanhang där många människor samtidigt tar sig själv på otroligt stort allvar.
Jag tror det allvaret blir som en persona som jag gillar att leka med performativt.
Mitt stora intresse och vad jag drivs av är att skapa installationer som har klart och tydligt förarbete i form av text, teori och som skapar diskurs, inte bara existerar i sin estetiska position. Jag arbetar med installationer som skapar situationer som ar drivna av något i situationen själv, som reflekteras tillbaka i utställningen eller verket. For att inte bara tala i det abstrakta ger jag ett exempel i form av min pågående utställning i Zürich, Nicht-nur-Spekulativ (Inte-bara-spekulativ) som handlar om att materialisera en platsspecifik kritik av kommersialisering av konst.
Verken visas i ett kommersiellt galleri, men verken själva skapar olika förutsättningar och restriktioner for en ägandeform, ett ägande, en kommers och konstverket som spekulativt värde.
Mycket konst samlas for att säljas, den som samlar spekulerar i värdet av konsten men också i konstnären. Denna spekulation informeras av manga olika aspekter, men mina verk skapar ett synsätt på krav och ställer också krav på samlare och potentiella köpare.
Dessa verk är mer än 5 meter höga och passar in i galleriets precisa takhöjd, enligt Sanna en materialisering av tanken att vi bör bygga rum runt konst i stället för att köpa konst som passar in i vår inhemska miljö.
– Det finns ett verk som sitter inne i väggen, som en antites till tavlan, målningen, det mest säljbara objektet som enkelt lyfts av väggen i galleriet och placeras på en annan vägg. Har sitter i stället verket i väggen, en liten håla har skapats for verket att sitta i och den hålan måste också återskapas om någon vill äga detta verk som heller inte tillåts att placera i förvaring utan måste finns i en konstant utställningsform.Det tog ett tag att känna att jag som konstnär skapar mina egna förutsättningar för hur jag vill att min konst ska existera, men jag ar 40 nu, mamma till en 4 årig dotter och fullkomligt vaken till den charad som konstvärlden kan innebära, så jag känner mig ganska saker på mina val just nu.
Vad tror du det är som har inspirerat dig att skapa din kommande utställning och performance på 3:e Våningen, Post-dekadens?
– Jag började lägga pussel med klassiska motiv för ett tag sedan, och medan jag la dem tänkte jag på arbetstiden, arbetet – labour – samt på formatet och värdet, och från detta började jag tänka på värdet av det klassiska som referens. Jag kände att jag ville skapa något som arbetade med ambiens (utställningen lyses upp av levande ljus) som referens till det klassiska, dåtida, barocka. Därifrån kom jag vidare till dekadens och den tvetydiga, bokstavliga meningen av dekadens som perfekt allegori till nutida konst i kontrast till det klassiska, men också det klassiska i nutida perspektiv och som den ultimata handelsvaran i konsten.
Det är många uttrycksformer som cirkulerar runt ett ganska klart tema men som sprider och skiftar och kontrasterar det klassiska med moderna och förtydligar performativiteten i det som konstvärlden gör när den använder sig av klassicism for att skapa ett värde som verkar ‘ovärderligt’ men i själva verket betyder mycket, mycket pengar…
Kan du berätta lite om kontrasterna i verket?
– Ja, kontrasterna är tydliga. Det moderna, sekulära och igenkännbart inhemska (IKEA:s Billy-hyllor) satts i kontrast mot det klassiska, här representerat främst i piedestaler prydda med barock och rokoko-inspirerade kandelabrar och ljusstakar.
Ambiensen är en komponent i installationen. Men en viktig komponent som också belyser och skapar kontext och som binder samman tankar som kanske verkar abstrakta är performancet, framfört av mig själva och den tyska, Malmöbaserade konstnären och målaren Stella Sieber, som genom sin avhandling tematiserar temat målning i högst subjektiva drag. Delar av Stellas text framförs jämsides min och skapar ett narrativ av inte bara utställningen, men även de teman som avhandlas. Det är viktigt for mig att skapa en möjlighet för publiken att anknyta till verket utöver det tydligt materiella intrycket.
Mina utställningar stödjs oftast antigen av längre texter eller performance som skapar sammanhang, och därigenom engagemang och dialog, kunskap och diskurs, något jag söker med mina arbeten.
Missa inte Sanna Helena Bergers utställning Post-dekadens och hennes performance tillsammans med Stella Sieber under vernissaget den 18 maj kl 14 på 3:e Våningen.