För 25 år sedan återförenades Kristian med sin psykiskt sjuka far Arthur på den avlägsna ön Guadeloupe. Kristian bar med sig en kamera; kanske som skydd eller som ett sätt att kommunicera. Arthur bar med sig en signalröd plastpåse innehållande sina viktigaste ägodelar.

Vid en gemensam badutflykt såg Arthur en sten på havsbotten och beslöt sig för att dyka ner i djupet. Kristian dyker efter, för att hjälpa honom upp till ytan och väl tillbaka på stranden förklarar fadern att han önskade förse sin son med något för att minnas honom. Något av värde, som bestod för allt som varit och det som skulle bli deras sista möte.

I 2022, med stöd av bland annat Konstnärsnämnden, återvände Kristian Almamy Krän med sin kamera till ön Guadaloupe och till vulkanen “La Grande Soufrière” för att göra ett försök till att, i bild, undersöka det komplexa och speciella band som existerar inom ett föräldraskap; och hur en kan upptäcka bitar av sig själv i någon annans spegelbild.

“Nutid och dåtid blandat med suddiga minnen och en vilja att förstå” – Kristian Almamy Krän