Den retoriska frågan “Hur man njuter av Ceylon-te” följt av en uttömmande och detaljerad beskrivning av hur man gör en kopp te avslöjar västvärldens koloniala förflutna. I botten ligger en önskan att lära ut det mest effektiva sättet att göra saker på, i detta fall en en kopp te, men det visar sig ha en mycket djupare symbolisk betydelse.

Jag undersökte olika möjligheter och hittade ”andra” sätt att njuta av Ceylon-te: att doppa ner mina vita strumpor och vita behåar i teet för att få dem till en mörkare hudfärg, en färg som passar min egen. Att doppa ner vitheten i teet, så att historiens tyngande lämningar kan tränga in i dess egna skinn; tränga in i rynkorna i dess ansikte och fylla dem med teets mörka och starka doft.

Min kreativa strävan kring frågan hur man kan njuta av Ceylon-te ledde mig till Sri Lankas koloniala te-produktion, vilket också gav mig chansen att fördjupa mina tankar och höra ljudet av den orientalistiska operan “Pärlfiskarna” av Georges Bizet. Pärlfiskar-samhället på Ceylon och deras dagliga kamp för överlevnad blir plattformen genom vilken jag utforskar “den andre”. Opera som symboliskt uttryck för “västerländsk” kultur blir den kritiska utgångspunkten i mitt koreografiska arbete. Jag är intresserad av kontrasten mellan att arbeta med och vara en del av ett klassiskt västerländskt operaverk samtidigt som jag utmanar och undergräver själva grunden som det representerar.

Koncept, koreografi & Dans Canan Yücel Pekiçten
Dramaturgisk support Ayrin Ersöz, Rodia Vomvolou, Suzy Blok 
Ljuddesign Sair Sinan Kestelli med cello av Ayşe Zeynep Hatipoğlu 
Video och scendesign Canan Yücel Pekiçten
Video postproduktion Serhat Koç, Nazlı Meriç Çukurova, Canan Yücel Pekiçten 
Teservis Mark Grijsbach i Amsterdam- Güray Doğru i Istanbul 
Teknisk support Calysto Technics & Design.