Katarina har hållit kvar rörelsen medan hon pratar. Hon sänker armarna igen och ser på mig med en allvarsam blick.

-Nu känner jag inte att jag försöker att illustrera det, utan jag känner det på riktigt, att det är meningsfullt. Det är då jag tänker jag att jag ska dansa tills jag dör. Inte nödvändigtvis på scenen, men kroppen har man ju alltid med sig, och musikalitet kan finnas i allting.

Det låter ju verkligen som att du älskar dans ändå, säger jag.

-Jag gör ju det, men det är en kärlek med komplikationer!

Katarina berättar att hon just nu hållit en workshop som heter ”Att vara äpplet”, som tar avstamp i Newtons historia om äpplet och gravitationen.

-Det är ju något vi säger inom kontaktimprovisationen, att vi utforskar att falla om och om igen. Så jag har läst på lite fysik för att testa mig själv. Vi pratar ju så mycket om momentum i dans, men vad är egentligen rörelseenergi?

På det området känner jag mig nu väldigt i linje med Gun, som alltid haft ett intresse i vetenskap och fysik. För 30 år sedan gick det lite över mitt huvud, men nu känner jag att det verkligen hänger ihop.

Katarina berättar om uruppförandet av ”I Gudars Skymning” på Vadholmen från 1989, som var en av de första föreställningarna hon var med i som professionell dansare precis efter att ha gått ut Balettakademin. Det verkar ha varit en väldigt intensiv upplevelse att uppträda utomhus bland berg och hav i Kode för 34 år sedan, där ensemblen stötte på motstånd från den lokala prästen, som misstog deras danskonst för djävulsdyrkan. Hon skrattar lite medan hon beskriver hur den elektroniska musiken dånade över klipporna och de svartklädda dansarna låg och borrade sig ner i berget.

Det är skönt att få höra Katarinas hoppfulla tankar i samband med att dansa i verket igen i 2019 (verket sätts upp vart tionde år)

-Man känner att det är ett annat klimat nu, det är inte bara att vi som dansar är lugnare i det hela, utan man känner hur folk tar emot det. Många människor känner ju nu att vi behöver lugnet, kroppsligheten och sinnligheten och att vi ibland bara kan vara natur.

Katarina berättar mer om sin kropps kronologi. Om tiden med Rubicon och Unga Atalante då Gun Lund började göra egen koreografi och då Julyen Hamilton bjöds in och undervisade. Det var så Katarina upptäckte kontaktimprovisationen, och flera av dansarna hittade varandra och sina gemensamma intressen för improvisation; Anna (Westberg), Maria (Mebius Schröder), Lee (Kum-ah Nathanssen) … Det hände mycket i den postmoderna dansen på den tiden.

-Man hade ju tur att få vara med under den tiden om man tänker på vad de i Rubicon gjorde, och hur modiga de var.

[Ja visst var de modiga, och visst gjordes det mycket, tänker jag, men att det saknas kompanier i den fria dansscenen i 2023 hänger också ihop med att det blivit allt svårare att fä kulturstöd. I år har även projektstöden och utvecklingsstöden dragits in från Göteborgs Stads kulturbudget. Vi måste fortsätta kämpa för att danskonsten ska få ta plats…]

Katarina berättar vidare om sin livsresa med improvisation och på senare tid även clownarbete, och hur det har ledsagat henne som danskonstnär.

-Det som varit problematiskt för mig, ända sedan jag började dansa, är ju att jag är en blyg och introvert människa som alltid trivts med att vara ensam. Så hur sjutton har jag hamnat på scenen? Visst, jag har ju en fallenhet för det, en dragning till det, jag alltid varit intresserad av improvisation och experimentell musik och konst. Men det har alltid varit frustrerande för mig, att det här – hon gör en gest mot sin kropp – bara skulle vara ett instrument, för det finns ju en skakig, neurotisk person här inne, och det är det som är så underbart med clown, för där är det är ju det skeva och skaviga som är guldet.

Jag ser hur upprymd Katarina är över det pågående arbetet att ständigt upptäcka nya vinklar, nya perspektiv på det performativa. Det är inspirerande. Att vara dansare och improvisatör är verkligen en livslång uppgift.

Medan jag fotograferar Katarina genom fönsterrutorna tänker jag på hur fint det är att få uppleva henne och dessa andra starka kvinnor med så mycket erfarenhet dansa, just idag, på den internationella kvinnodagen.