Dansföreställning? Konstinstallation? Ljusinstallation? Musikaliskt äventyr? 

När åskådaren inträder i scenrummet upphör av hävd alla samhälleliga regler att gälla. Ett kontrakt upprättas i detta ögonblick mellan de agerande och åskådarna om spelreglerna. Spelregler som råder så länge spelet pågår för att sedan suddas ut och ge plats för nya vid nästa framförande. Men scenrummet upplevs idag av många som förbrukat, belastat, bemängt med konnotationer. Det går inte att sudda längre, allt som spelats fyller luften och sitter i väggarna, det finns inte längre någon nollpunkt. 

Med Tabula Rasa, från 1996 på scenen Atalante i Göteborg, ville koreografen Gun Lund och Lars Persson rensa såväl scenrummet som publikens sinnen från det förväntade. De ville bryta det invanda seendet och upprätta ett nytt kontrakt mellan åskådaren och den agerande, starta från noll igen. En mänsklig gestalt rör sig i ett papperslandskap belyst av färgade ljuskäglor. Dåtid möter nutid, John Cage och Hildegard von Bingens medeltida röster i kompositören Palle Dahlstedts elektroniska vision och Madeleine Strandbergs meditativa ljus.  

Nu återskapas Tabula Rasa inne i 3:e våningens utställningshall. Musiken av Palle Dahlstedt och Ljuset av Madeleine Strandberg är kvar men nu kommer tre mänskliga gestalter att röra sig genom papperslandskapet, där den ene slutar tar nästa vid. Åsa Thegerström, Torun Odlöw och Gunilla Jansson tar sig an dansen. Med ny miljö, nytt rum, nya förväntningar återskapas verket efter de förutsättningar som är just här, rummet i sig blir medverkande, ett TABULA RASA [upphöjt i tre] 

Konstnärlig idé Gun Lund och Lars Persson 
Ljus Madeleine Strandberg 
Musik Palle Dahlstedt 
Dansare Åsa Thegerström, Torun Odlöw, Gunilla Jansson 
Scenrum och teknik Lars Persson