En inventering av det fria danslivet
Fredag 15 mars kl 19
Lördag 16 mars kl 16
Torsdag 21 mars kl 19
Fredag 22 mars kl 19
Lördag 23 mars kl 16
Kortare pauser förekommer. Festliga former och publiken inbjuds att träffa de medverkande.
Köp biljetter på Tickster.com
En biljett räcker till hela Tvärsnittsprogrammet! Välj dagar själv.
Boka biljetter via e-post bokning@3vaningen.se eller
telefon 0702 – 72 17 71.
Ordinarie biljettpris: 160 kr
Student, pensionär, arbetssökande: 120 kr
Medlemmar Danscentrum Väst: 120 kr
Vad sägs om NO med Carmen Olsson, en av landets mest erfarna utövare av Butoh, Rebecca Evanne och Hannah Karlsson i egna starka koreografier samt Failing identity med Siri Landgren – om konsten att vara människa. Baktriska prinsessor till underjordisk musik, Ice Angels som fick säkerhetstjänsten i Belarus på tårna och ett sällan skådat verk av Olof Persson.
Sedan 2022 pågår ett konstnärligt utbyte mellan Göteborg och Istanbul och i det avslutande programmet möter vi koreografen Ekin Tunçeli i det egna solot Heartquake.
Som bonus ingår även Digital Footprints – ett projekt som förenar danskonst och teknologi och som kommer att visas vid Nordisk Forskning om Dans konferens i Oslo i april.
Läs om tidigare Tvärsnittsprogram här!
Fullständigt program:
TVÄRSNITT #4
15 mars kl 19 och lördag 16 mars kl 16:
Tre Minuter, Tryggt Rum
Koreografi och dans Rebecca Evanne
En queer steppshow.
En bubbla av vila och självklarhet.
En drömvärld där vi alla är lika mycket värda.
Rebecca Evanne är koreograf, dansare och pedagog som rör sig fritt över genrerna. Hen har koreograferat musikaler som Wicked och Mary Poppins, moderna dansföreställningar, operor, men även till artister som Marlena Ernman och Håkan Hellström. Som dansare har hen jobbat med olika koreografer som tagit hen till scener som Dansens Hus, 3:e Våningen, Moderna dansteatern, China teatern och Scandinavium. Rebecca är även pedagog på Balettakademien i Göteborg.
No News
Koreografi och dans Hannah Karlsson
Carpe Diem – fånga dagen, fånga rädslan, fånga tvivlet, fånga sorgen, välj glädje. And repeat.
På 3:e Våningen får vi se ett utdrag från No News där Hannah Karlsson utforskar ett känslomässigt stadie av att vilja ta sig vidare, parallellt med oförmågan att kunna göra något annat än att hålla fast vid det trygga och familjära, vilket är rotat i rädsla och lidande. I hopplös längtan efter förändring och lugn lyfts tillstånd i livet fram där det känns som att ingenting är möjligt och tiden står still av ogenomtränglig maktlöshet. Platser av väntan och ‘trevlig stämning’ är till bristningsgränsen fyllda av tillbakahållen och ångestfylld ‘Live Love Laugh’ vilket ger upphov till våldsamma förändringar mellan viljor, åtaganden, önskningar, mod och att sitta fast.
No News är ett solo skapat och framfört av Hannah Karlsson. Koreograf och dansare verksam som frilansare hos flera danskompanier samt i egna projekt i Göteborg sedan 10 år. Är även sedan början av 2022 deltidsanställd som dansare hos Danskompaniet Spinn. Hannah är en mångfasetterad dansare som med underfundiga och komiska toner rör sig mellan det stora allvaret och den lättsamma lustigheten. Några av hennes återkommande intressen i sitt skapande är mänskliga beteendemönster, populärkultur, sporters fysiska uttryck och tillstånd av väntan.
Korta Dansfilmer
Överraskningar
Kina
Koreografi Gun Lund, dansare Åsa Thegerström och Torun Odlöw
En duett ur Sketches of the world, en resa över sju kontinenter. “Det är en fantastisk föreställning. I flera betydelser en resa, inte bara för att musiken och dansen förflyttar oss runt i världen, utan lika mycket för det mentala lyft och de inre rörelser som de framkallar” skrev Lis Hellström Svenningson då det begav sig. Utsnittet som representerar Kina är snarast att betrakta just som en inre resa. Det visades senast på Internationella Dansfestivalen i Istanbul inför en hänförd publik.
De Baktriska prinsessorna – symbol för kvinnlig skönhet, kraft och energi
Koreografi Gun Lund, dansare Rebecca Evanne och Hannah Karlsson, musik Max Käck
Myter spelar en betydelsefull roll i konsten, förkroppsligar mycket av våra föreställningar kring det vi inte kan veta något om – vår framtid, “livet” efter detta. Tillsammans med Max Käcks ljudverk om underjordens fem floder har Gun Lund tillsammans med dansarna skapat ett verk som framfördes i den urblåsta industrihallen Vulcano 2021.
De baktriska prinsessorna som Gun Lund första gången mötte på Documenta 13, en av världens största utställningar av samtidskonst, har Lund burit med sig – en symbol för skönhet, kraft och kvinnlig energi. Baktrien i Centralasien omfattade bl a nuvarande norra Afghanistan. De små skulpturerna är mer än 3500 år gamla, men väcks här till liv igen!
Ice Angels
Koreografi Gun Lund, dans Åsa Thegerström, Luisa Denward och Olof Persson
Verket har visats på invigningen av 3:e Våningen 2010, och senare bland annat i snö utan för Strömstad Spa, konserthuset i Uppsala och Dansfestivalen i Vitebsk, Belarus, det är versionen från den sistnämnda som publiken nu får en möjlighet att se – titeln kom där att anspela på det politiska klimatet i landet.
TVÄRSNITT #5
Torsdag 21 mars kl 19:
Digital Footprints
Koreografi Gun Lund, dansare Rebecca Evanne, Hannah Karlsson och Olof Persson, musik Åke Parmerud
I Digital Footprints är det de virtuella spåren som står i centrum – ett samspel mellan kropp och elektronik. Tillsammans med kompositören och videokonstnären Åke Parmerud har Gun Lund med ensemble utvecklat ett interaktivt system för sceniskt bruk. Dansarna styr skeendet genom rörelsens riktning och dess acceleration. Återkopplingen mellan kropp och teknik är subtil, men det blir inte ett slumpmässigt utan ett medvetet skapat mönster, unika digitala fotspår på scenen.
Fredag 22 mars kl 19 och lördag 23 mars kl 16:
Heartquake
Koreografi och dans Ekin Tuniçeli
“This dance is for the people who have to work more, try more, who has to deal with the invisible forces all the time… “
Danssolot Heartquake är en del av Ekin Tuniçelis konstnärlig forskning om att leva på ‘shaky ground’; både metaforiskt och bokstavligt. Föreställningen är inspirerad av Turkiets politiska och geografiska verklighet och fokuserar på rörelseforskning inom det psykosomatisk fältet.
“I started this artistic research right after the big earthquake took place in the southeast part of Turkey (06.02.2023) which caused thousands of people’s deaths. It was the time when Zygmunt Bauman’s “unholy trinity” of uncertainty, insecurity, and unsafety was at peak. That was like a bad summary of the region; it is not possible to build a thing in there; a career, a family, a home, a life… There is always something that happens to demolish what has been established. Sometimes it’s an earthquake or sometimes it’s bad political situations…”
NO
Koreografi och dans Carmen Olsson
Det har gått 10 år sedan föreställningen Carmen Olsson dansar i 100 migratory, hade premiär 2014 på Västerbottens museum, då Umeå var kulturhuvudstad. Projektet, som skapades av konstnären Monica L Edmondson handlade om begreppet ursprung. Att våga lämna sitt ursprung för att möta det obekanta och på så sätt växa.
100 migratory väcker tankar kring förändring och det motstånd den ger upphov till och kanske kräver. Motstridiga krafter från insida och utsida. Inre hög spänning som till det yttre ter sig som stillhet.
Figuren N0, som Carmen dansade 2014, har nu landat på 3e våningen 2024. Hon är både förändrad och samtidigt densamma. Det är en dans genom olika faser av motstånd och acceptans. Viljan att hålla kvar och viljan att bryta sig ur.
Största delen av musiken är med från 2014 och den är komponerad av Anders Rimpi.
Carmen Olssons arbete kretsar kring ständigt föränderliga relationer mellan inre landskap och yttre form. Svensk-spansk bakgrund, japansk kultur och buto-baserat förhållningssätt reflekteras i hennes praktik och sceniska uttryck. Hennes arbete har utvecklats under ett stort antal koreografier. Sedan 1993 arbetar Carmen med Body Weather, en dans och performanceträning, ursprungligen utvecklad i Japan av dansaren Min Tanaka och hans kompani Mai-Juku.
Sekvens 8
Dansaren Lina Räftegård i koreografi av Olof Persson, kostymdesign Helena Fredriksson, ljudverk, Mike Skinner (1974 – 2014), ljussättning av Madeleine Strandberg och tekniker Finn Pettersson
Som del av programmet Tvärsnitt #5 återuppsätts Sekvens 8 från 2008. Verket ingick i första volymen av Me – every body-serien som hade premiär på Atalante i Göteborg. Genom åren 2002–2013 skapades 15 sekvenser fördelade i två föreställnings-volymer som utvecklades och modifierades i omgångar under en längre tid. Verken har spelats på Richard B Fischer Center, Dansens Hus, NRW Forum, Swedish Style in Tokyo, Fylkingen m.fl. Sex av dessa sekvenser vreds om ytterligare och sattes in i två installationer; Den första delen In A Billion Worlds 2015 med sex flyttbara väggar och dansare på Göteborgs Konsthall och den andra avslutande delen As three of us på 3:e Våningen 2019 där tre dansare balanserade på ett vidsträckt lågt stående bord. Det gavs också ut både en ljud- och bokutgåva om vol.1. Serien utgick ifrån tankesfären att vi är miljarder kroppar som vandrar runt som egna världar.
Beskrivning från arbetsprocessen med Sekvens 8:
“Dansaren roterar runt och från en punkt till en annan; ljuset vidrör huden när hennes rörelse avbryter dess riktning. Hon är stark och intar en närmast skulpturalt enkel form i sitt utförande. Rörelsen är avgränsad till vad hon endast behöver för att skapa bilder av kroppen på den högblanka svarta ytan.”
“Genom nio sekvenser framträder mer av kroppen, oftast som fantasieggande fragment med ljuset som en lika viktig rytmisk bestämning som dansen. Nya rum växer fram och försvinner, någon helhet kan vi aldrig vara säkra på att fånga. Lika lite vet vi om vad som är upp och ner, eller hur många lemmar som faktiskt rör sig där i hörnet. Fascinerande och krävande.” – Lis Hellström Sveningson, GP om vol.1.
Failing Identity
Siri Landgren
Identity is when A is equal to B. But if so, why not just call both A?
Identity is when you see yourself in another. But precisely because of being an other, that someone is not you.
Identity is a maze with mirrors for walls. I’m starting to look like a hammer.
Vår samtid kokar av identitet. Prideparader fylls av företag som vill hjälpa oss manifestera våra identiteter genom att sälja regnbågsmönstrade tygkassar. Ordet “identitetspolitik” kastas runt som politiskt slagträ, men sällan är vi ense om vad som egentligen åsyftas. Scenessän Failing identity går till botten med denna yra och frågar sig vad det egentligen innebär att A är identiskt med B.