Samtal med Benedikte Esperi 

Mars 2025, Ingeborg Zackariassen

Foto: Benedikte Esperi

För två år sedan lyssnade jag till Benedikte Esperi och hennes tankar kring verket Successions, som visades i samband med Live action 18 Performance Festival.
I samband med att hennes nya verk Successions II har premiär på 3:e Våningen 3 april, tar jag tillfället i akt att ställa henne några nya frågor samt återkomma till vissa aspekter av hennes tankar som i allra högsta grad berör vår samtid.

 I Successions II använder du ormen som en metafor för transformation…

– Ja, det är ett vackert och fascinerande djur. Jag började följa ormarnas ömsning av skinn i Finnekumla och därifrån tog jag inspirationen till just ormen som metafor. Att det sammanfaller med Ormens år i Kinesisk astrologi och kalender, blir ett extra lager kring ormen som symbol kulturellt och filosofiskt i ett större perspektiv. Ormen har också blivit en påminnelse för mig om att försöka släppa taget om mitt ego och att vara lyhörd för det jag inte vet eller kan än. Det knyter an till förra verkets frågor om makt och dess konsekvenser. Då undersökte jag det mer mellanmänskliga skeendet som kan leda till destruktiva beteenden och mönster. I detta verk fokuserar jag på det föreställda skeendet, passagen i en imaginär transformation som fenomen. Ett försök att performativt fånga själva förloppet.

I det första verket undersökte du existentiella frågor om makt, påverkan och konsekvenser – förförelse, attraktion och destruktion. Hur ser du på sambandet mellan de två verken?

– Jag tänker att det alltid finns med, mer eller mindre, i mina verk och här tror jag att publiken får läsa in sin egen tolkning av vad den ser.

Successions var ett solo av och med dig . Den här gången är det en ny dansare som äntrar scenen. På vilka sätt påverkar hennes medverkan verket?

– Jättemycket. Ida Kjällquist och jag labbar fram materialet tillsammans och prövar i dialog med varandra tankar, idéer och förslag. Vi har haft Elena Bolelli från Italien med i processen, tack vare Konstnärsnämndens internationella Koreografiresidens. Det var ett sätt att hitta ett gemensamt språk i på golvet för mig och Ida. Ida framför ett solo så rörelsematerialet utgörs mycket av hennes interpretation, där jag ser helheten och dramaturgin. Samarbetet med Jesper Cederholm har också varit väldigt organiskt och jag försöker skapa dialoger mellan alla element på scenen.

Med en annan dansare på scenen än mig själv, får jag möjlighet att formulera min intention med flera språk än det verbala. Ida ställer bra frågor och har mycket input och agens då hon framför kompositioner i nuet på scen (scenisk improvisation).  Processen är ett samspel, det är viktigt i den här typen av arbetssätt där hon har relativt stor frihet. Under vägs gång har Finn Pettersson på 3:e våningen mejslat fram ljussättningen på ett lyhört och fint sätt.

Jag vill också nämna Eveliina Kaasalainen som coachat Ida i rullskridskoteknik samt att vi haft en liten peer-group i salongen med ovärderliga ögon på arbetet;
Elsa Aurell, Karin Brygger och Liza Penkova.

 

Ida Kjällquist från repetitionerna av Successions II. Foto: Benedikte Esperi 

I Successions II har samtal med andra varit en del av processen. Vad tillför det att låta andra röster vara en del av verkets tillblivelse? Vad var det som lockade dig till det arbetssättet, och vad har det gett dig?

–När jag påbörjar en process, där en viss tematik finns, så blir det något jag tar med mig i flera sammanhang, både privat och professionellt. Men specifikt har för detta projekt i samband med ett annat solo haft fördjupade samtal om minnen. Då låter jag lyssnandets praktik få utrymme för långsamma berättelser från deltagare/publik. Alla människor har något viktigt att berätta när vi ställer en fråga och lyssnar aktivt och uppmärksamt. De här samtalen och berättelserna ger mig möjlighet att resonera över verket som något mänskligt betraktaren kan relatera till utan att jag generaliserar eller banaliserar det.

I vårt förra samtal tog du upp maktstrukturer och agens. Upplever du att den kulturpolitiska kontexten redan har förändrats sedan vi pratade sist?

– Med tanke på hur världen ser ut, där det globalt sett är mycket instabilitet med lidande som följd, så är det nästan svårt att formulera mig. Platser och förutsättningar för konst och kulturyttringar fortsätter hotas både ekonomiskt och politiskt. Yttrandefrihet och armslängds avstånd krymper för de röster som inte är kommersiella eller mainstream.

När vi talades vid förra gången sa du: “Blir konsten en av få röster som kan föra ett annat samtal?” Vad tänker du om det idag? Har din syn på konstens möjligheter och begränsningar förändrats sedan dess?

– Ingenting är konstant, det är först efteråt jag till viss del kan förstå vad det blev, och mekanismerna bakom det. Men det känns extra viktigt att inte låta sig vilseledas, att påminna mig om vilken värdegrund som jag vill ska forma framtiden. Nu är nu. Begräsningarna kan vara många i det. MEN jag upplever också att fria konstfältet i Sverige gått samman tydligare sedan vi talades vid sist. Nätverk stärks, nya samarbeten formas med mera. Jag upplever att det finns en känsla av fler kollegiala forum kulturpolitiskt. Det är bra. Det har inte förändrat min praktik nämnvärt eller hur jag tänker kring konstens roll, snarare bekräftat den mer.

Benedikte Esperi photo Chuyia Chia NIAN 2018 (7)
successions Benedikte Esperi

Foto: Chuyia Chia, Benedikte Esperi

Vill du läsa det ursprungliga samtalet med Benedikte Esperi om Successions? 
Bra, då har du hamnat rätt! Samtalet finns nämligen att läsa här: https://3vaningen.se/samtal-med-benedikte-esperi/

Mer information om Benedikte Esperis många projekt samt hennes konstnärliga plattform Finnekumla Dans- och Konstscen: https://benedikteesperi.com/

Benedikte är även konstnärlig ledare för Dansfilmfestivalen, aktuell på Scenkonstbiennalen i Östersund 3-8 juni 2025. Mer information här: https://dansfilmfestivalen.com/aktuellt/